Kontakta oss
Har du frågor om USA eller USA-bilden? Sådant du undrar över och inte kan få
svar här via denna sajts övriga avdelningar? Maila då in dina frågor till info@amerikabrev.nu
eller direkt här.
Svaret på din fråga sänds inom några dagar direkt till din e-postadress men
läggs också ut här på sajten.
Tidigare frågor
Fråga 1
Fråga 2
Fråga 3
Fråga 4
Fråga:
Hallå där Thomas Idergard.
Jag läste dn 27 oktober.
Vad är detta? Varför vill ni lägga ut dimridåer och göra allt svart eller
vitt? Vad i helvete har det goda amerikanska samhället med kritik av amerikanska
krigshandlingar att göra?
Det är ju som att inte kritisera en hustruplågare därför att han också har
goda sidor. Han kanske är snygg eller tycker om hundvalpar? Ni hittar på
argument som inte finns. Det är inte någon spridd uppfattning i Sverige att
Amerika är ett dåligt eller ont samhälle. Ni vet mycket väl att svenskar och
svenska medier älskar och beundrar Amerika. Vad är ni ute efter? Att vi ska bli
okritiska idioter? Det vore ju helt kontraproduktivt. Då vore verkligen grunden
för ett Amerikahat lagd. Skäms.
Nu har jag läst en del på er hemsida också. Man blir mörkrädd. Ni verkar tro
att krigshandlingar kan leda till något gott. Har ni glömt alla tidigare försök
redan? Eller tycker ni bara att det är ok att hämnas? Och det här mantrat om
demokrati! Ska vi tvinga muslimer att införa demokrati? Det är ju lika korkat
som att fundamentalisterna vill tvinga oss att bli muslimer. Titta er i spegeln
så ser ni ett gäng skäggapor i turban.
Man kan inte tvinga människor att bli demokratiska. Besserwissrar. Det måste
dom bli själva. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Vapenmakt måste
vara det absolut dummaste sättet att försöka övertyga dom
på.
Björn Thyberger
Svar:
Som framgår i vår DN-artikel från lördagen den 27/10 - kan också läsas här på
sajten - så tycker vi att tonläget i diskussionen om kriget mot terrorismen har
visat på ett grundläggande problem och fel med svensk USA-debatt: väldigt mycket
tycks gå ut på att lyfta fram den svenska välfärdsmodellen och den svenska
neutralitetspolitiken som det bästa som skapats i världen. För att nå detta
syfte brukar det väldigt ofta talas om USA i negativa termer. Både vad gäller
dess utrikespolitik och dess inhemska förhållanden. Efter att han konstaterat
detta pekar vi sedan i vår artikel på den omfattande sociala förnyelse som just
nu pågår i framförallt USA:s innerstäder men som gått helt spårlöst förbi i
svensk USA-rapportering. Om denna finns också en rad tips och länkar vidare här
på amerikabrev.nu
Med hela denna hemsida vill vi ge en annorlunda bild än den som är vanlig i
debatt och media idag. Man kan se det som vår motbild. Eftersom svensk
USA-debatt främst präglas av svarta bilder så vill vi bidra med de vita som
finns. Sedan får läsare och surfare själva bilda sig en uppfattning.
Vad gäller användningen av vapenmakt så handlar det om försvar. Demokratin
och friheten är så värdefull att den - för att överleva hot från terror,
förtryck och diktatur - ytterst måste vara beredd att försvara sig själv med
vapen om så behövs. Demokratin rustar däremot aldrig för att erövra.
Men utan vapenmakt hade Hitlertyskland inte besegrats. Utan hot om krig vid
ett sovjetiskt anfall hade kommunismen till slut inte lidit nederlag i
Östeuropa. Utan vapen hade Irak inte drivits ut ur Kuweit. Och i Afghanistan
idag handlar det om att göra det möjligt att söka efter de ansvariga för
terrorattackerna den 11 september. Det går inte med diplomater och
samtalsterapi. Talibanregimen har fått en chans att utelämna sina
terrorskyddslingar. Den chansen ville man inte ta. Då är det rätt av USA att
använda vapen mot terroristerna och dem som skyddar dessa för att försvara sig.
Det ligger i allas vårt intresse i den fria världen att de som genomför och
försvarar dylika terrordåd förstår att det aldrig går att komma undan sitt
ansvar. Krig ska undvikas så långt det går med tanke på det lidande som
förorsakas. Men när det inte längre går att undvika krig måste demokratin ta
striden och vinna den. Så enkelt är det faktiskt.
Thomas Idergard
Fråga:
På er hemsida gör ni gällande att de attacker USA inte har någon koppling
till den utrikespolitik USA fört sedan andra världskriget. Jag kan inte hålla
med och tänker dryfta ett par tankar som ni gärna får försöka motbevisa.
Ingenstans på er hemsida eller i den artikel i vilken ni deltog som publicerats
på DN debatt görs något försök till att korrekt analysera varför terror uppstår
eller vad som skapar terrorister.
De essentiella måste att vara att förstå varför en stor del av den arabiska
befolkningen känner ett hat mot USA. De flesta araber och även viss media (tex "Why
do they hate us?, publ. i Newsweek) försöker analysera varför detta hat har
uppstått gör en tydlig koppling till USA:s stöd till de regimer som härskar i de
flesta länder i mellanöstern. Samma regimer som under de senaste 30-åren har
inskränkt befolkningens rättigheter och friheter allt mer. Personer som
fängslats och eller torterats av sin regering och dess hantlangare är de enda
som kan bilda ett så starkt hat att man blir terrorist. Samma regimer som
terroriserar folket är också de som samarbetar med USA så varför hatet uppstår
är då inte svårt att se. Att helt bortse från denna faktor i förståelsen varför
terrornätverk bildas är ett stort misstag och den är helt naturligt kopplad till
USA:s utrikespolitik.
Jag hävdar naturligtvis inte att detta förhållande på något sätt skulle
rättfärdiga terrorattacker eller det skulle vara enkom USA:s eget fel att man
blir attackerad.
Om ni vill uppvisa trovärdighet med det ni publicerar måste ni vara beredda att
göra långtgående och rättvisande analyser, inte endast försöka vara motpart till
den som ni kallar felaktiga bild som media i Sverige visar upp.
David Alström
Svar:
Den avgörande drivkraften för terrorism är fanatism. En ideologisk
inställning som säger att den egna saken är så god och fin och stor och viktig
att det är helt rätt att offra människoliv för den. En sådan fanatism kan sedan
komma till utlopp beroende på flera olika faktorer i samhället runt omkring.
För att bedöma dessa faktorer i fallet med terrorattackerna den 11 september
finns ingen bättre källa än Usama bin Ladin själv. Han har skrivit brev till de
sina, vilket publicerats av ett antal tidningar i Sverige, där han motiverar
drivkraften i sin verksamhet. Det är inte omtanken om palestinierna. Det är inte
fattigdomen i länder i Mellanöstern. Det är inte förtrycket i talibanernas
Afghanistan - som han ju f ö stött och uppmuntrat - och det är inte förtrycket
hemma i Saudiarabien (som han inte har ngt emot). Vad som är drivkraften för
miljardären bin Ladin är just ren och skär religiös fanatism. "Otrogna" - dvs
amerikanska - trupper finns stationerade i Saudiarabien, nära de heliga
platserna. Det ska bestraffas. Därför ska oskyldiga amerikaner dö. Detta är vad
han själv säger och skriver. Varför skulle vi inte tro honom?
Flera av de regimer som USA stått nära i Mellanöstern har dessutom tillhört de
mer modesta i sin kategori, t ex Egypten och Jordanien. Regimerna i de mest
repressiva staterna - där ilskan över förtrycket rimligen borde vara relativt
sett störst - som t ex Libyen, Syrien, Irak, Iran och även talibanernas
Afghanistan - kan inte direkt ståta med att ha USA:s stöd. Men extremister i
dessa länder riktar inte sitt hat mot sina egna regimer utan mot USA och Väst.
Därför att den frihet och demokrati vi har ses som den värsta fienden mot de
avsikter som dessa illasinnade personer har.
Om man dessutom vill ha en utförligare analys av påståendet det vanliga
påståendet att materiell fattigdom skulle skapa terrorism, bör man t ex läsa
Peter Steins utmärkta artikel i ämnet som ligger under artikelavdelningen här på
amerikabrev.nu. Möjligheterna att bygga och underhålla stora terroristnätverk
som al-Quaeda kommer inte ur misär utan ur stora rikedomar kombinerat med
fanatism.
Terrorismens primära drivkraft måste alltså sökas på det idémässiga planet. En
politisk eller religiös ideologi som säger att det är rätt att offra oskyldiga
människoliv för "saken". På samma sätt är utgångspunkten för vårt arbete i
amerikabrev.nu idémässig. Det stora med USA är den idé om frihet som ligger till
grund för hela det amerikanska samhället. Och vars värnande i internationella
sammanhang i sin tur varit grunden för att även vi kan leva i frihet och
demokrati.
Thomas Idergard
Fråga:
Kan det vara så att amerikabrev.nu är ett så djupt obildat och så avskyvärt
korkat höger-ideologiskt projekt att de allra flesta människor i Sverige inser
att om det är något som INTE behövs i detta land så är det mer av amerikanskt
flaggviftande?
Er utgångspunkt, att debatten i Sverige är antiamerikansk, är antingen ren (krigs)propaganda
eller i bästa fall bara fullskalig paranoia. ALLA stora partier och nästan alla
dagstidningar överhuvudtaget ger sitt mer eller mindre entusiastiska stöd till
USA:s s k kamp mot terrorism. De enda kritiska röster som hörs är på yttersta
vänsterkanten samt en och annan reflektion på Aftonbladets eller DN:s
kultursida. Sidor som haft det i dessa tider sällsynta anständigheten att
publicera en och annan amerikansk eller europeisk kritiker av Amerikanska
företagarintressen, cyniska utrikespolitik och av president Bush:s
chauvinistiska krigsretorik.
Men inte ens på dessa sidor har det framförts någon generell amerikakritik av
det slag som ni påstår präglar hela debatten i Sverige. Kritik mot bombningarna
har förstås först fram där. Peter Löfgren skrev i en utmärkt i DN artikel bl a
om hur Talibanerna faktiskt inte skulle varit vid makten om inte USA:s
utrikespolitik backat upp dem tills ganska nyligen. Om det kan man säga mycket.
Men det viktiga är ju att få syn på hur i princip hela det svenska politiska och
mediala etablissemanget helt står bakom bombandet i Afghanistan. De kritiska
rösterna är få och huvudsakligen inriktade på frågor som rör oskyldiga offer,
onödig förstörelse av infrastruktur, risken för svält.
Vem eller vad finansierar Amerikabrev.nu?
Tacksam för svar innan sidan läggs ned.
Erik Berggren
Svar:
Vi som startat amerikabrev.nu tycker att det finns ett behov av och ett
utrymme för en upplysning om USA vilken bygger på en positiv syn på de frihetens
värden som grundlägger det amerikanska samhället. Andra får sätta vilken etikett
de vill på detta. För oss är det som sägs det väsentliga, inte vad det kallas.
De analyser och artiklar som tas upp i frågan, liksom de debattinlägg om kriget
mot terrorism som gjorts i etermedia av t ex Gudrun Schyman, K G Hammar, Lotta
Nilsson Hedström m fl visar på, anser vi, behovet att föra just en debatt som
fokuserar på värden. Det vi betecknar som orimlig antiamerikanism bottnar ju i
en grundläggande aversion mot ett liberalt, fritt och öppet samhälle som sådant.
Annars skulle man väl inte vara så upprörd över att friheten ibland t o m måste
försvaras med militära medel. Eller med en sådan frenesi försöka göra offret –
USA – skyldigt till brottet – terrorattackerna.
USA:s politik i Afghanistan har inte backat upp talibanerna. USA:s ekonomiska
engagemang – med stöd till motståndsrörelsen mot Sovjetockupationen – upphörde
ett par år innan talibanerna tog makten. Det var, så här i efterhand, ett
misstag. Talibanerna kunde ta makten av egen kraft i det kaos som fortsatta
inbördesstrider – nu mellan olika f d motståndsgrupper – skapade. Men om USA då
hade lagt sig i vilken regering som skulle bildas och hur grupperna i
motståndsrörelsen mujhaheddin skulle förhålla sig till varandra, efter Sovjets
uttåg, hade det från vänsterhåll i Sverige förmodligen skrikits högt mot det
också. Vad och hur USA än gör så anser antiamerikanismen att det alltid går att
kritisera det. Antingen lägger sig USA i för mycket eller för lite.
Men nu är talibanregimen snart ett minne blott! Och då är vänstern upprörd över
det. Men för alla som sätter friheten och människovärdet högt är det glada och
stora dagar när media visar bilder på kvinnor som kastar av sig sina täcken och
kan börja arbeta och studera igen, män som rakar av sig sina skägg, människor
som dansar på gatorna, som kan gå i shorts, titta på TV och lyssna till musik.
Bara den som nedvärderar dessa vardagliga uttryck för frihet – dvs tycker att de
väl är bra för oss men inte för folk i tredje världen – eller som tar dem för
givna, kan vara likgiltiga eller negativa till detta.
För första gången på flera år kan nu också humanitära hjälpsändningar rulla in i
Afghanistan på bred front norrifrån. Nu när talibanregimen drivits på flykt. Det
kan vi tacka den amerikanska insatsen för. Liksom för att förutsättningarna för
terroristbaser och träningsläger i Afghanistan nu är bortryckta.
Vem som är vid sina sunda vätskor kan egentligen sörja och beklaga det som nu
sker? Och om man nu inte beklagar det, vem kan säga att det beror på annat än
USA:s försvarsinsatser? En del av världen har ännu en gång tagit ett litet men
viktigt steg mot en bättre tillvaro tack vare USA.
Mycket återstår att göra i Afghanistan. Nu får vi alla hoppas att USA, övriga
Västvärlden och världssamfundet lär av misstagen från förra gången och
fullföljer sitt engagemang för att upprätta en regering som förmår hela det
krigshärjade landet och fullfölja de landvinningar som talibanförtryckets
bortdrivande medfört. Och på denna punkt finns det givet händelseutvecklingen
anledning att hysa en försiktig optimism. Liksom på punkten att rättvisan nu
snart hinner ikapp de skyldiga till terrordåden den 11 september, där de sitter
i sina grottor och hålor.
Amerikabrev.nu finansieras inte av någon. Det är projekt som vi bedriver på
ideell basis, vi som är inblandade. Däremot har näringslivets tankesmedja Timbro
ställt upp med att ordna webbplats för ett par hundra kronor, liksom att Timbros
webbmaster när han har tid och möjlighet, sköter det tekniska och praktiska med
webbplatsen. Det är vi andra mycket tacksamma för.
Ingen av oss som undertecknade DN-debattartikeln har heller någonsin försökt
göra våra politiska sympatier till någon statshemlighet.
Och sidan kommer inte att läggas ner på länge. Vi jobbar vidare med den när vi
får någon timme över. Därför kan det också ibland ta lite tid att få svar på
respons och frågor. Men svar kommer. Många är de som uppmärksammat den, tyckt
till om den och löpande bidrar till den.
Thomas Idergard
Fråga:
Hej
Jag har läst lite på din site här och ditt försvar av vad än USA gör eller har
gjort...dvs en total brist på den nyansering som du efterlyser från vad du
kallar USA-hatare och vänster.
Jag skulle nu gärna vilja ha svar på en hypotetisk fråga som handlar om ngt som
är fullt möjligt att det sker.
Tänk dej att en afgan som hittills inte varit inblandad i några som helst
terrorhandlingar har fått sina lika oskyldiga släktingar eller vänner dödade av
USA under deras hämndattacker i Afganistan. Han bestämmer sig för att hämnas på
USA. Vad gör du då?
Rent logiskt så antar jag att du kommer att uttala ditt stöd för honom, får USA
hämnas så får väl han göra det...eller?
Jag skulle gärna vilja ha svar på den frågan.
En annan fråga är: Vilka ytterligare brott tycker du det finns där det är
tillåtet att döda oskyldiga för att fånga brottslingarna?
Slutligen ett intressant citat från ett av dina svar....
"Den avgörande drivkraften för terrorism är fanatism. En ideologisk inställning
som säger att den egna saken är så god och fin och stor och viktig att det är
helt rätt att offra människoliv för den. En sådan fanatism kan sedan komma till
utlopp beroende på flera olika faktorer i samhället runt omkring".
Ja USA:s sak är uppenbarligen "så god och fin och stor och viktig att det är
helt rätt att offra människoliv för den". Den definitionen av terrorism tycker
jag det passar ganska bra in på vad USA gör nu.
Lars Drugge
Svar:
Hej och tack för ditt mail med frågor.
Till att börja med genomför USA inga “hämndattacker” mot Afghanistan. Detta är
mkt viktigt att erinra sig. USA genomför en militär operation för självförsvar
enligt FN-stadgan – som bekant har USA:s försvarsinsats stöd av folkrätten och
FN:s säkerhetsråd. Syftet med operationen är att finna de skyldiga till
terrorattackerna och ställa dem till svars för sina handlingar. För att kunna
göra detta måste USA bedriva ett regelrätt krig mot talibanerna som ju, som
bekant, erbjudit skydd, hjälp och försvar åt Bin Ladin och hans gangstergäng. En
mkt positiv och för det afghanska folket välkommen bieffekt av USA:s
försvarsoperation gentemot al Quaida-nätverket är att Afghanistan nu har
befriats från talibanernas grymma förtryck.
Vad som pågår är alltså ett krig, enligt alla internationella definitioner och
regler. Ingen ogenomtänkt hämndaktion. Det afghanska folket har ju inte gjort
något ont. Men som alla krig har detta krig också tyvärr skördat civila offer. I
varje enskilt läge är detta beklagligt och fruktansvärt. Liksom i alla andra
krig. Detta till trots är kriget ändå rättfärdigt. Liksom att det var
rättfärdigt att – trots de civila offren – kriga mot Hitler, bomba Serbien för
att få fred i Kosovo eller driva Saddam Hussein ut ur Kuwait. När demokratier
försvarar det öppna, fria samhället med vapenmakt sker det därför att det inte
finns några andra alternativ. Och då är det rätt. Krig ska undvikas i det
längsta. Men inte till vilket pris som helst, inte när priset innebär att
friheten och demokratin riskerar att falla sönder. Att möta terrorism med
samtalsterapi är att signalera att demokratin inte är värd att försvara. Det kan
riskera tusentals och åter tusentals människoliv.
Men för civilbefolkningen i Afghanistan som helhet har krigets utfall så här
långt trots allt medfört en hel del gott: Hjälpsändningar rullar nu in i landet,
något som var omöjligt under talibanregimen. Kvinnor kan återigen utbilda sig
och arbeta. Tvånget med långt skägg och heltäckande slöjor är borta. Det är
tillåtet att lysssna på musik och klä sig efter egen smak. Kort sagt, friheten –
det som grundlägger ett värdigt liv – är på väg tillbaka. Tillsammans med
omvärldens hjälp med mat och mediciner – ett behov som fanns i stor omfattning
även före kriget. Och sakta men säkert ringas al Quaida-gruppen in där de sitter
fega i sina grottor och hålor. Jag har faktiskt mkt svårt att förstå hur man kan
tycka att detta på ngt sätt är ett bedrövligt resultat.
Med vänliga hälsningar
Thomas Idergard
